2007 sprang iväg och jag sprang i förväg.
Det är så det känns så här i efterhand. Jag har jul- och nyårsledigt och softar runt hemma i mysbyxor, tittar på repriser av lagom bra tv-serier och filmer som inte kräver tankeverksamhet. Småstädar, sover länge, sorterar papper och betalar räkningar. Hänger med vänner och gosar med katterna. Jag behöver dessa dagar efter 2007. Ladda batterier, landa.
Så 2007. Vad hände?
Jag slutade snusa… och började igen.
Jag slutade träffa A, började igen… för att sen sluta (igen).
Jag slutade plugga… för att börja jobba.
Jag slutade bo i Hägersten… för att flytta till Nacka.
Jag slutade jobba med Stockholm Pride… efter en fantastisk festival sommaren 2007.
Jag släppte en skiva med mitt band.
Jag hade alldeles för lite semester på min semester.
Jag köpte en nyare Nissan, sålde den och köpte en äldre Volvo.
Jag längtade till London, men åkte till Madrid.
Jag började spela hockey och innebandy.
Jag såg på alldeles för lite film på bio. Film är oftast bäst på bio.
Jag träffade en ängel på Engelen.
Årets…
Årets händelse: Skivsläppet.
Släppa en skiva gör man inte varje dag, en del av oss gör det aldrig.
Releasepartyt var fantastiskt och ingen var gladare än jag.
Årets svenska skiva: Shout Out Louds – Our Ill Wills.
Fräsch, het, spännande och sexig.
Årets utländska skiva: Rufus Wainwright – Release the Stars.
Pelle sa det rätt bra: “Nu kom precis slideshow på o bekräftar ödmjukt det jag sa först: absolut d bästa utländska jag hört från -07. SÅ JÄVÖLAW BRAAAAAAAA!!!!!!!!!!”
Årets Det var bättre förr: Kent.
Kents nya skiva, absolut ok, men jag klarar inte av att lyssna på hela skivan i ett kör. Det går inte. Jag blir irriterad. Annat var det förr när man fick gåshud på hela kroppen, hjärtat bultade och man kunde inte sluta le. Så bra var det… förr.
Årets resa: Madrid!
EuroPride, en fantastiskt lägenhet mitt i staden fylld med fantastiska vänner. Galna nätter, underbara frukostar, midnight-shopping med Linda, minos combinados och una grande problema rectal. Helt galet bra resa.
Årets chock: Ett 50års kalas som blev ett bröllop och bröllopsfest.
Underbar kväll och hedrande att man fick delta.
Årets hetero: Glenn Hysén.
Han invigningstalade (ett bra tal dessutom), spelade boll och dildokubb, besökte PrideHouse osv. Trevlig, rolig och den första invigningstalaren som faktiskt deltog i festivalen (Stockholm Pride).
Årets homo: Andreas Lundstedt.
Kommentar överflödig.
Årets film: Jag vet inte.
Pans labyrint var väldigt bra, Transformers var inte särskilt bra, men det var juh Transformers. Hairspray har jag inte sett än och resten kommer jag inte ihåg. Trist men sant. Ingen som riktigt satte avtryck.
Årets upptäckt:Pang Prego, Starkt Material och Morgonpasset.
Allt i P3. Bilköerna blir kortare tack vare er.
Årets utländska låt: Kate Nash – Foundations
Rösten, texten! Det svänger, det är kaxigt och helt jävla rätt. Det känns nytt, kul och välarbetat. Me like!
Årets svenska låt: Sonja Aldén – För att du älskar
Jag vet det är smörigt, jag vet att den var med i melodifestivalen, jag vet allt.
Till exempel vet jag att hon har en fantastisk röst, ett jävla sug i blicken, snygga ben, vackert hår och hon har skrivit den där perfekta, pampiga kärleksballaden. Jag får gåshud varje gång. Och jag har aldrig ringt och röstat i Melodifestivalen, men herregud vad jag röstade när Sonja sjöng.
Note: Kleerup feat Robyn – With Every Heartbeat snubblade på målsnöret. Den är sjukt jävla bra, men jag blir inte lycklig av den låten. Det blir jag av Sonja.
Hej då 2007!
Det var pissjobbigt, jävligt kul, hemskt, underbart, slitsamt och stressande.
